En stor vit lögn

Jag har alltid varit den personen som ogillat falska personer. Jag har alltid sagt vad jag tycker och lagt mig i om jag inte vart nöjd med situationen.
Jag hatar folk som ljuger och beter sig anorlunda i olika sällskap. Personer som tror att dom vet allt och tycker det är okej att behandla folk hur som helst.

Det värsta är, att jag just beskrivit mig själv.

Jag är ingen ärlig person, jag ljuger om det mesta. Jag ska alltid ha rätt och det finns inget värre än att förlora.
Jag är utseende fixerad och tycker det är helt okej att stanna hemma i veckor utan att gå utan för dörren bara för jag mår dåligt eller tycker jag är för ful för att visa mig bland andra.

Jag skäms ofta för mig själv.

Jag har nästan alltid varit en ganska så populär tjej bland mina umgängen. Jag har nästan alltid varit vältränad och smal, och jag har aldrig haft det svårt i skolan.

Ibland lider jag av socialfobi och kan tycka det är fruktansvärt obehagligt och ogenomförligt att gå in på statoil för att köpa olja till bilen.
Jag vet inte vad det är men ibland så kommer en spärr och jag blir väldigt blyg och är nära på få ångestattaker av små världsliga saker. För övrigt så är jag alltid en ganska så utåt person.

Deffekt nr 3 på mig är att jag är en väldigt slarvig perfektionist. ? tänker nog många. Låt mig förklara. Jag kan störa mig på små små små saker VÄLDIGT lätt. Att duken ligger snett, att glasen inte strår i rätt ordning eller att en tavla lutar liiite för mycket till höger.
Ibland måste jag ta i dörrhandtaget ett visst antal ggr innan jag kan gå in och pålägget på mackan måste ligge på ett visst sätt.

Jag har många ggr funderar på om jag kanske är autistisk eller om jag kanske har någon annan sjukdom som kan förklara mina beteenden men enligt mina syskon, vänner och föräldrar så är jag helt normal.

Men nu kommer jag till problem nr 4. Som ni vet är jag utseende fixerad men det ni inte vet är att jag har problem med min vikt och mat.
Hela jag är som en stor jojo. Jag har perioder då jag väger väldigt lite och nästan inte äter någonting. Ibland vid dessa tider får jag hetsätningsattaker och äter som en häst och sedan spyr upp det.

Visst, bulimi tänker de flesta. Men nej, man kan ju inte ha bulimi på deltid eller hur.
För grejen är det att när jag inte är smal och väger ganska lite så går det hela över till en helt annan sida.
Jag äter och äter och äter, fast jag inte ens är hungrig och går upp i vikt en väldigt massa. Jag lever praktiskt taget på mackor, choklad, chips och godis i cirka 2-3 veckor och jag ökar ca 10kg i vikt. Sen när jag känner att det får vara nog så börjar den långa resan att banta ner all den vikt jag lagt på mig.

Och jag lyckas, varje gång. Man skulle kunna säga att jag är expert på banta och lägga mig vikt.
Jag vet inte hur länge jag har hållt på såhär och jojo banta så dramatiskt, för det är faktiskt lite mer än 1-4kg vi pratar om.

För att ni ska förstå så ska ni få lite siffror.

När jag inte var fast i det här och jag tränade normalt så vägde jag 62kg. (jag är 168cm lång) Alltså, helt normalt.
När jag äter som mest och lägger på mig som mest så går jag upp till ungefär 68kg.
När jag nästa inte äter någonting och bantar som mest så brukar jag gå ner till 56kg.

Perioderna går i veckor. T.ex. bantar jag och tränar i några veckor, vanligtvis 3-6 veckor och jag är ganska smal. Jag mår bra och jag är ofta ute och umgås med folk och är på ett glatt humör.
Sen kommer det 2-3 veckor då jag låser in mig hemma, äter som en häst och inte umgås med någon.
Jag blir som en eremit. Jag svara inte i telefon, jag skriver inte mail och enda gången jag går utanför huset är om jag ska köpa godis och chips. Under dessa perioder är jag också väldigt arg och deprimerad.

Så för mig är det antingen eller. SMAL eller FET.

Att jag gör såhär gör mig så ARG!! Jag hatar att jojo banta såhär. Jag vet att jag förstör mig kropp men jag kan bara inte stoppa det.
När jag kommit in i bantnings fasen så finns det ingenting annat i mitt huvud än träning och vad jag ska äta senare.
Jag äter nästan ingenting då.

Det är ingen som vet om det här mer än att dom märker att jag ibland har blivit väldigt tjock det senaste och ibland några veckor senare väger nästan lite för lite.

Just nu är jag i äta fasen och väger idag 68kg. *gäspar*
Det betyder att det är dags att börja banta igen. Jag vet inte om jag tycker det är jobbigt för jag har gjort det så många gånger innan men mitt beteende är bara så tragiskt.

Jag vet att när jag är färdig så kommer jag väga 56-58 men lik förbannat så kommer jag hamna i fällan och gå upp igen.
Men så ser mitt liv ut just nu.

Jag skulle nu innan jag skrev detta första inlägget iväg och handla lösgodis men då jag såg att jag vägde 68kg igen fick jag mig en tankeställare att det är kanske dags igen att banta.
Jag skulle tro att jag har gått upp och ner mellan 55 och 68 cirka 8ggr. Så, ja, jag börjar se ett mönster.

Men jag vill ju inte må dåligt. Snart kommer sommaren och jag har massa planer för vad jag vill göra. Jag vet att jag måste sluta jojo banta. Det är inte hälsosamt.

Men jaja, shit vad jag är trött. Så nu sätts det igång igen. Banta banta banta. Vad kan jag göra bätte?