En stor vit lögn

Jag tror aldrig jag har varit så deprimerad som jag är nu.Gråten ligger bara en tanke bort.Jag har bett mina närmsta att be alla jag känner att inte prata om ämnen som berör min livssituation och absolut inte fråga hur jag mår.Det funkar inte, jag bryter ihop.Jag fattar inte.Jag har alltid vart den som inte visat mina känslor och det gör jag fortfarande inte men nu är jag mer känslig än någonsin.Har gråtit mig tills sömns de senaste nätterna och jag klarar helt enkelt inte av mer.
Jag funderar starkt på att dra ikväll.Eller mitt i natten.Jag ska snart ner och packa min väska så att den iaf är färdig om jag skulle åka inatt.En ryggsäck,bara en ryggsäck.Jag känner inte att jag gör någon nytta längre.Vem vet, jag kanske kommer tillbaka om en eller två veckor med en helt ny syn på livet.Eller en ny intställning till livet.Just nu är det inte direkt på sin topp.Nu ska jag leta vandrarhem innan jag går och packar min väska.Jag tror jag åker, jag får se.