Spökstaden

Väskan är packad och står bredvid sängen.
Nu väntar jag bara på ett bra tillfälle att dra. 

Men allt blir bara krångligare och krångligare. Jag kan ha fått en sista chans att få lägenheten. Jag och min närmaste anhörig ska tillsammans åka till kommunen imorn på ett bokat möte med min handläggare.


Min närmaste anhörga person (äh vafan, vi kan kalla honom Linus) pratade idag med henne och försökte förstå varför jag är i ett sånt stort behov av bistånd.
Jag tänker inte tala om för henne om hur min situation ser ut och be henne tycka synd om mig och ge mig bidrag.
Inte en chans i världen. Det har jag gjort till 4 tidigare personer och det är extremt jobbigt.
Denna gången ska Linus hjälpa mig.

Vi har också pratat med hyresvärden idag och vi har fått en extra dag på oss att bestämma oss om vi vill ha lägenheten.
Så om vi inte får min dumma handläggare att fatta och får avslag igen så går lägenheten till någon annan och jag åker bort.

Jag har redan kollat upp var jag ska åka.
När jag tog mitt körkort för ca 1½ år sedan så mellanlandade jag i en mycket liten stad för att byta till buss.
Problemet vara att bussen aldrig kom och jag fick spendera 4 timmar i denna stad innan nästa tåg kom.

Jag kan säga att på 20 min hade jag sett hur staden såg ut.
Med andra ord, väldigt lite.
Just då vara det höst, regnigt och kallt och inte en människa ute på gatorna. Jag fick gå in på Hemköp för att hitta någon.
Själv skulle jag säga att staden är nästan lite kuslig.

Men, jag har som tur är hittat ETT vandrarhem som staden har att erbjuda i boendeform.
Haha, fatta, ETT!
Så stället där jag bara har varit en gång i 4 timmar passar mig perfekt. Det känns som ett ställe jag kan rymma till.
Vem skulle hitta mig där! Jag tror jag bara har berättat om staden en gång och det var för 1½ år sedan.

Ni kan få en ledtråd om staden och se om ni kan lista ut vilken det är.

Ledtråd: Från staden är det exakt lika långt till Göteborg som till Stockholm.

Så, imorn åker jag om det skiter sig en andra gång med kommunen.

Annars har jag inte så mycket mer att säga än att mitt liv suger just nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0